Parker och grönområden

I kommunen finns ett antal parker och grönområden som du kan besöka. Du kan till exempel mata änderna i Järnvägsparken, eller ta en sväng till fjärilsparken i Suseboparken.

Parker

Suseboparken ligger nära centrum och är en viktig stadspark med äldre träd. Parken bidrar till den biologiska mångfalden genom en mängd stora lövträd som lind, bok och alm. I parken finns även en fjärilspark.

Har fått sitt namn efter Villa Susebo

Parken är uppkallad efter Villa Susebo. Den gula villan fungerade tidigare som disponentbostad för Wäsby verkstäder. I villan finns idag kommunens ungkulturhus Vega – en kreativ mötesplats för Väsbys ungdomar mellan 16 och 20 år.

Läs mer om Suseboparken i Upplands Väsbys broschyr.

Välkommen till Suseboparken

Information kommer inom kort.

Elis park är den lilla parken bakom före detta kulturhuset på Centralvägen. Vem Elis var, vet vi som jobbar i kommunen idag inte mycket om tyvärr. Den lilla parken är främst ett genomgångsstråk, men en och annan Väsbybo stannar ibland upp och sätter sig ner på någon av bänkarna utmed parkens norra sida. Kanske betraktar de bara folk som passerar eller, kanske de kastar ett öga på stenstoden mitt i den cirkelformade rosen- och kryddträddgården? Planteringarna är anlagda i cirklar, som ringarna på vattnet, runt ”de tre vises sten”. Verket Tre vise, är hugget av Väsbyskulptören Britta Norrvi.

Varje svensk småstad har sin järnvägspark, så även en modern svensk småstad, det vill säga Upplands Väsby. Den är inte stor, men den innehåller en mängd blomster och intressanta träd: Kaukasisk vingnöt, grå valnöt, ornäsbjörk, katsuraträd och magnolior från Japan, serbiska granar och mycket mer. För att inte tala om alla vackra perenner, eller belysningen - gestaltad utifrån de fotogenlampor som en gång tillverkades av aktiebolaget Optimus i Väsby. Optimus betyder den bäste på latin. Nu heter armaturerna ”Magnus” – på latin: den store eftersom de är dubbelt så stora som originalen.

Inom ett par år kommer Järnvägsparken att inkludera de gamla kulturhusen i norr samt marken mellan dem. Väsbyhem i samarbete med Kontoret för samhällsbyggnad i kommunen, kommer att genomföra en integrering av de två områdena till en ny och mycket attraktiv järnvägspark för alla boende i kommunen – inklusive dem som pendlar hit. Men mycket arbete kvarstår här vid lag.

Information kommer inom kort.

Parken är egentligen en del av Stora Wäsby slottspark, den del som avskars från resten av parken genom järnvägens anläggande på 1860-talet. Parken är anlagd enligt det franska parkidealet på 1600-talet, dvs under barockens tid: därav namnet idag. Detta innebär exakt symmetri mellan trädens rader, samt dammar anlagda som speglar i barockform: för att spegla ner himlen i parken. Samtliga träd var från början hårt beskurna, och i parkens östliga del var kronorna helt sammanväxta till gröna tak – sk boskéer. Helt enligt tidens mode.

2007 inledde Stora Wäsby och Upplands Väsby kommun ett sammarbete kring att tillgängliggöra Stora Wäsby för friluftslivet samt restaurera den så kallade barockparken – parken befann sig då i ett mycket nedgånget skick. Bland annat hade vattentillförseln, via trä-rör under järnvägen, från Lång-Brittas källa strax nedanför den egentliga slottsparken, kapats i samband med anläggandet av Arlandabanan 1991-92. Och träden vars kronskott med åren skjutet i höjden hade allt mer drabbats av stamröta: de nu så tunga trädkronorna fläkte, då de föll av stormar, isär de ruttna stammarna - en efter en. Platsen hade blivit ett paradis för djurlivet, men livsfarlig för besökande människor - blåsiga dagar. Vad göra? Jo, skapa en kompromiss mellan naturligt förfall och mänsklig påverkan: Åter-hamling av träden till deras ursprungliga höjd, anläggande av ny vattentäkt, restaurering av de tre dammarna, varav två fick nya glasismurar; samt slutligen inte minst: nyplantering av ca 160 parklindar, varav en viss del med ursprung från Hammarby kyrkas gamla lindar!

Parken har aldrig haft en så kallad point de vue, en siktpunkt sedd från slottet genom parken, så som de flesta barockanläggningar brukade ha. Det kunde vara en fasad av ett grekiskt tempel eller nåt liknande med klassiskt ursprung. Att detta inte fanns på de gamla ritningarna har förbryllat oss. Samtidigt korsar Väsbyån siktlinjen från slottet, och ån är resterna av den gamla farleden mellan Edssjön och Mälaren som fanns så sent som på vikingatiden: Parkens siktpunkt fick därmed bli ett vikingaskepp! Vi placerade det på 5,5m höjd över marken: ungefär där vattenytan låg över nuvarande mark då det begav sig. Skeppets bord är byggda av döda träd från parken. Det har fått namnet Åfare genom en namntävling i kommunen.

I kvarteret Hasselskogen utvecklas just nu ett så kallat ”arboretum”, en botanisk trädpark.

Hasselskogen är ett unikt kvarter natur som bevaras och vårdas av kommunen och dess innevånare för att ge möjlighet för människor att njuta av trädens och skogens läkande kraft, en sinnenas stig. Alla Sveriges vanligaste lövträd förekommer i skogen och den är därmed också ett klassrum för alla som vill lära sig mer om träden. Välkommen hit du också!

Skyltar med information om trädsorter

För att underlätta och tillgängliggöra kunskap om träden finns skyltar vid ett antal träd, en skylt per art. Så småningom kommer en karta att göras så du kan hitta alla skyltar och därmed alla trädsorter som finns här. Illustrationerna på skyltarna är gjorda av den kände illustratören Bo Mossberg som bland annat har illustrerat Svenska floran och som också är Väsbybo sedan många år.

För er som inte hittar alla skyltarna eller av andra skäl inte kan komma ut i skogen har vi samlat alla skyltarna i en PDF-fil. Under hösten 2017 kommer trädsamlingen att kompletteras.

Träd i Väsby botaniska trädpark

I odlarparken finns ett trettiotal odlingslotter. Där odlar Lindhemsparkens odlarförening sina grödor, blommor och bär. Inom området finns även en gemensam lott med ett stort antal äldre arter av rosor, samt en gemensam lott för kompost.

Upplevelsestråk i vacker natur

Vid parkens sydöstra del börjar upplevelsestråket. Den slingrar sig sedan mellan odlingslotterna upp mot parkens nordvästra hörn. Under sommaren kan du njuta av de vackra blomsterrabatterna. Här kan du även lyssna till kommunens audioguide och lära dig mer om fornminnesområdet.

Information om upplevelsestråket

Fornparker

Upplands Väsby vilar på en stor skatt av lämningar från våra förfäder. För att vårda, tillgängliggöra och synliggöra denna kulturskatt arbetar kommunen med att skapa ”fornparker”. Kommunen sköter fornparkerna genom traditionella jordbruksmetoder som slåtter och bete för att bevara vår kulturhistoria.

I Eggeby fornpark kan du titta på dovhjortar, uppleva fornlämningar och motionerna i Vik-spåret. Läs mer om parken nedan.

Fornparken i Brunnby-Vik var den första fornparken i Upplands Väsby kommun. Parken finns även som besöksmål utmed Upplevelsestråket.

Runt parken finns ett staket som markerar vattennivåer vid olika tidpunkter. En utgrävning av hövdingagraven på kullen gjordes 2009. Graven var delvis plundrad och bautastenen nedvält. Det man fann vi utgrävningarna var ett bryne och ett hundben. Benet daterade till 500 år efter Kristus, det vi idag benämner folkvandringstiden.

Gravhögen har återställts i sitt ursprungliga skick och stenen placerats på toppen där den antas ha stått ursprungligen. Tack vare att marken betas som förr kan örter och blommor som är beroende av bete nu åter växa på kullen, vilket bidrar till en ökad biologisk mångfald.

Fornparken är det som är kvar av ett en gång mycket stort gravfält över den ätt som levde här på järnåldern. Man förmodar att ätten var knuten till konungen i Uppsala, eftersom man under utgrävningarna inför bebyggelsen runt fornparken fann Uppsalakonungens symbol, örnen, i form av en brosch i en grav. Örnen finns idag återgiven på ett stort klippblock i parken. Örnen har även återfunnits i en stormannagrav i Sutton Hoo i England. Uppsalakonungens kontakter var långväga.

Den stora gravhögen är förmodligen anlagd på 500-talet efter Kristus, liksom de flesta andra stora gravhögar i kommunen, samt i Uppsalatrakten. Strax norr om gravhögen finns en så kallad trekantgrav: tre stenbumlingar i vardera hörnet och med en jättestor sten i mitten. Forskarna är oense om trekantgravarnas egentliga betydelse. En del anser att de ska betraktas som Gode-gravar, dvs gravplats för traktens andliga ledare; andra anser att de är renodlade kultplatser utan någon gravfunktion. Någon har föreslagit att de symboliserar världsträdets, Yggdrasils, tre rötter och stam. I den replika som kommunen anlagt i Lindhemsparkens nordvästra hörn har man tagit fasta på detta senare, men låtit världsträdets stam få gestaltas av ett levande träd!

Detta är platsen där en mäktig stormannagård har legat. Gården anlades troligen redan under romersk järnålder, och man kan fortfarande tydligt se var de båda långhusen legat samt resterna av ett stort antal stengärdesgårdar vilka en gång anlades för att hålla korna och fåren borta från åkern som låg strax nedanför husen.

För närvarande pågår arkeologisk utvärdering av platsen, innan vi kommer att gå vidare med eventuell skyltning mm.

Här börjar historien om Väsby! Det här är Väsbybornas stora kult- och begravningsplats under sen bronsålder och tidig järnålder. Här låg också en gård en gång, troligtvis där Vallhallavägen möter Rosendalsvägen, men de många som ligger begravda bland de många hundra gravarna i området var med all säkerhet från början nomadiserande bönder inom det stora område som idag är Hammarby- respektive Fresta församlingar: av det skälet ligger gränsen mellan församlingarna/socknarna mitt i gravfältet!

Norr om Rosendalsvägen låg förr, innan villorna byggdes, resterna av en ovalformad kultplats. Där fann man på 50-talet i samband med utgrävningarna inför exploateringen av marken, en bit harts – ett material som användes för att limma ihop de näveraskar som inneslöt askan efter en kremerad kropp, på bronsåldern.

Under 2017 och 2018 har Upplands Väsby kommun bekostat kompletterande arkeologiska studier av området, då vi finner platsen så särdeles intressant till att beskriva övergången mellan nomadiserande jordbruk och bofast befolkning. Arkeologerna har gjort många fynd, en del förbryllande, andra bekräftar mer den hypotes som vi arbetar efter. Hur som helst har en avsevärd mängd krossad keramik hittats och av allt att döma är denna från bronsålderns senare period.

När du är i parken

  • Visa djur och natur hänsyn och omtanke.
  • Koppla hundar för att inte stressa hjortar och andra.
  • Framför inte motorfordon.
  • Elda och grilla gärna, men bara på anvisad plats.
  • Kontrollera extra noga att grindar går i lås när du går in och ut.

Natur

Eggeby fornpark ingår i Rösjökilen - ett sammanhängande natur- och kulturlandskap som sträcker sig genom sex norrortskommuner. Totalt finns tio gröna kilar runt Stockholm. Kilarna är stora sammanhängande grönområden som sträcker sig från den omgivande landsbygden in mot Stockholms innerstad. Kilarna har stora värden för såväl naturvård som friluftsliv. De ska bidra till en god livsmiljö för alla invånare och en hög biologisk mångfald.

Naturvårdsarbetet i Eggeby fornpark fokuserar på att stärka de ekologiska sambanden inom Rösjökilen. Bland annat ger ett öppet landskap mer ljus och plats åt vuxna och gamla träd. Träd som ask, ek och tall får därmed bättre förutsättningar för att kunna utvecklas och skapa livsrum för andra arter i landskapet.

Ute i parken finns fler skyltar där du kan läsa om parkens botaniska och kulturhistoriska sevärdheter.

Dovhjortar

I Eggeby fornpark bor ett 30-tal fullvuxna dovhjortar. Dovhjorten är en Euroasiatisk art som kom till Sverige på 1500-talet genom att den sattes ut i den dåvarande kungens (Johan III) hägn på Öland. Idag finns det även dovhjortar i vilt tillstånd i både Götaland och Svealand. Den närmsta vilda stammen har du störst chans att se på Runsahalvön i Upplands Väsby.

I Sverige är älg det största hjortdjuret, därefter kommer i storlek kronhjort, ren, dovhjort och rådjur. Precis som tamboskap som kor, får och getter är alla hjortdjur idisslare. Det betyder att den intagna födan stöts upp för att tuggas om, och att djuren har fyra magar.

Dovhjorten äter främst späda gräs och örter men också ekollon och skott och bark främst från träd som rönn och sälg. Genom sitt bete håller hjortarna i hägnet landskapet öppet, och främjar livsbetingelserna för ljuskrävande träd som ek och tall och synliggör flera av fornlämningarna i området.

Dovhjort benämns hjort (handjur), hind (hondjur som kalvat), smaldjur (hondjur som ej kalvat) och kalv (hjortkalv respektive hindkalv) och det är endast handjuren som bär horn.

Dovhjortens brunsttid infaller normalt från mitten av oktober och pågår till mitten av november. Dovhinden får normalt en kalv som vanligtvis föds någon gång mellan midsommar och slutet av juli.

Kulturhistoria

Upplands Väsby vilar på en skatt av spännande lämningar från våra förfäder. Redan för tusentals år sedan befolkades denna del av Uppland. Tidigaste fynd kommer från yngre stenålder.

För femtusen år sedan var fornparksområdet likt ytterskärgården i nutidens Stockholms län. De högsta höjderna såg ut som kobbar och mindre öar. Genom landhöjningen förändrades landskapet och människor flyttade in och bosatte sig i området. De äldsta kulturlämningarna inom området är de karakteristiska stenrösen som normalt kom till under bronsåldern. Stenrösena ligger alltid höglänt i terrängen väl synliga från de dåvarande sjövägarna. De fungerade som släktens/stammens revirmarkeringar. En annan teori är att människorna placerade rösena så högt upp som möjligt, där avståndet mellan solen och graven var kortare.

De många stensträngarna i området visar att mycket av marken i fornparksområdet har varit odlad. Kring järnålderns slut, vid vikingatid, hade dalgångarna med mycket näringsrik lerjord lyfts upp ur havet som ett resultat av landhöjningen. Människor började då skapa gårdar som sedan funnits kvar ända fram till 1900-talet. I takt med utvecklingen av jordbruksteknik som dräneringssystem och kraftigare plogar började även dalgångarna med den näringsrika lerjorden brukas. När den tyngre fuktiga lerjorden i dalgångarna blev högproduktiv åker övergavs den ursprungliga småskaliga odlingsjorden uppe på platåerna. Markerna med många gravar och stensträngar blev istället äng och betesmark.

I våra dagar finns varken åkerbruk i dalgångarna eller bete bland gravar och stensträngar på höjderna. Däremot finns de många lämningarna kvar, som tack vare att kommunens hjortar håller landskapet öppet, kan berätta historien om området om och om igen även i framtiden.

Frågor och synpunkter

Framför gärna dina frågor och synpunkter på kommunens vinterväghållning till kontoret för samhällsbyggnad. Det gör du genom att kontakta kommunens kontaktcenter Väsby Direkt.

Journummer utanför kontorstid

Vid avlidet, skadat eller sjukt djur eller allvarliga skador på stängsel och grindar:
Tel: 08-590 973 01

Senast uppdaterad: 29 september 2017
Bygga, bo och miljö