Dagvatten

Dagvatten är avrinnande regn- och smältvatten från tätorterna.

I bebyggda områden är en stor del av marken täckt av hus, vägar och torg som gör att regnvatten inte kan infiltreras och tas upp i jorden. För att förhindra översvämning leds då istället regnvattnet ned i rännstensbrunnar och vidare i ledningar och diken till någon sjö eller å i närheten av det bebyggda området. I vissa delar av Väsby leds dagvattnet till kommunala infiltrationsanläggningar där dagvattnet leds ner i marken.

20 mil dagvattenledningar, 40-tal utsläppspunkter och 15-tal dagvattenanläggningar i kommunen

I Upplands Väsby kommun har vi drygt 20 mil dagvattenledningar. På flera ställen leds även dagvattnet i diken. Dagvattnet leds oftast med självfall, men vi har även ett fåtal pumpstationer. I kommunen finns uppåt ett fyrtiotal utsläppspunkter där dagvatten släpps ut till en sjö, vattendrag eller infiltreras i mark. För att minska belastningen på våra recipienter arbetar kommunen med att rena det förorenade dagvattnet innan det släpps ut. Kommunen har idag ett 15-tal dagvattenanläggningar där dagvattnet fördröjs och renas.

Varför behövs dagvattendammar?

När det regnar bildas dagvatten det vill säga vatten som samlas i vattenpölar eller rinner utmed marken. Vid intensivt eller långvarigt regn riskerar dagvattnet att orsaka översvämningar och erosionsskador. Dagvatten som rinner utmed gator, vägar och annan mark för även med sig föroreningar som då riskerar spridas vidare till sjöar och andra naturliga vattendrag. Genom att leda dagvattnet till konstruerade dagvattendammar kan flöden utjämnas, minska risken för översvämningar och dagvattnet renas från föroreningar. Upplands Väsby kommun har därför under flera år arbetat med att anlägga dagvattendammar i kritiska områden och i samband med byggnation av nya bostadsområden.

Dagvattendammar kan även bidra till att öka den biologiska mångfalden då vattensamlingar är en uppskattad miljö för många växter och djur som till exempel grodor och vattensalamandrar. Dagvattendammar kan också vara positiva ur rekreativ synvinkel.

Barnsäkerhet vid vatten

På vissa platser vill de närboende att dammar ska inhägnas med staket, på grund av rädsla för olyckor med barn. Kommunens åsikt är att man ska kunna ha öppna vattenytor utan att de ska inhägnas. Det finns redan naturliga öppna vattenytor som sjöar, diken och åar i Väsby. Olyckor kan hända var som helst i samhället. Det gäller att minimera riskerna, men också att se rimligheten i de åtgärder man vidtar. Man måste jämföra samhällets faror och väga dem mot varandra så att man sätter in åtgärder där de gör mest nytta. Förskolebarn som är för små för att vara medvetna om risker skall alltid passas. Där har föräldrar ett personligt ansvar. Kommunen bedömer dessutom att andra faror som till exempel trafiken är orsak nog till att småbarn behöver ständig uppsikt utomhus.

Det kommer aldrig att gå att lita på en kommunal universallösning på plats för att skydda de små barnen. För de lite äldre barnen och ungdomar behövs regler, riskmedvetenhet, vattenvana och simkunnighet. Vattnets lockelse är en utmaning, men det är genom utmaningar som barn skaffar sig erfarenheter om världen, och om vad de själva klarar av. Det är viktigt att utmaningar finns i uppväxtmiljön så att barnen får testa gränser som ger personlig medvetenhet om risker. Lek vid sjöar, vattendrag och dagvattendammar under uppsikt av vuxna kan ge barn nya kunskaper, glädje och utveckling i form av riskträning och självkännedom. Där kan respekten för vatten byggas upp. Barn bör inte bada i en dagvattendamm eftersom vattnet bland annat kommer från vägar, men det är i regel inte skadligt att få vattnet på sig - jämför med en vattenpöl på gatan. I föräldrars sällskap lämpar sig dammarna väl för att titta på djurlivet eller sjösätta leksaksbåtar.

Att bygga säkra dagvattendammar

Dagvattendammarna ska vara byggda med flacka slänter och avsatser så att man utan problem ska kunna ta sig upp om man trillat i. Naturliga barriärer av buskage eller stenar kan också tydliggöra var dammarna börjar. Vanliga diken och sjökanter kan många gånger vara betydligt farligare, med djupt vatten direkt i strandkanten och med branta slänter.

Nackdelar med att inhägna dagvattendammar

Om dammarna hägnas in går en stor del av värdet förlorat, i viss mån med avseende på den biologiska mångfalden, men huvudsakligen ur rekreativ synvinkel. Även kostnaden för dammarna blir högre, dels i anläggningsskedet, men framförallt när det kommer till underhållet och driften av dammarna som försvåras i och med ett staket. Staket inger dessutom en falsk trygghet, vilket gör att den vuxnes nödvändiga vaksamhet trubbas av. Staket kan inte ersätta passning av små barn, eller kunskap och regler för äldre barn. Ett staket kan för äldre barn och ungdomar dessutom göra platsen än mer spännande. Smitvägar, genom, över eller under stängsel är vanliga. Det går aldrig att lita på att skyddet håller tätt. Barn och ungdomar söker sig egna vägar, vägar som även de riktigt små kan använda. Staketen kan i dessa fall dessutom bli ett hinder för vuxna som ska undsätta en nödställd.

Oxunda vattensamverkan har tagit fram en dagvattenpolicy som antagits av Upplands Väsby kommun i mars 2016, en revidering av tidigare dagvattenpolicy från 2001.

Dagvattenpolicy

Föroreningar

Dagvatten kan vara förorenat då regnvattnet spolar med sig mycket smuts. Dagvatten från trafikytor och industriområden kan till exempel innehålla tungmetaller och olja som riskerar ledas med dagvattnet till våra sjöar och åar.

Översvämningar

När bebyggelsen förtätas och folk styckar av sina tomter eller bygger ut, asfalterar eller stensätter marken, ökar avrinningen. Klimatförändringar leder även till mer intensiva regn. Detta kan leda till att nuvarande kommunalt dagvattenledningsnät inte kommer ha kapacitet för att hantera de ökande flödena. Konsekvensen kan bli att kommunen måste kosta på stora ledningsomläggningar och fördörjningsmagasin för att undvika översvämningar.

Grundvattensänkningar

När man avleder dagvatten riskerar även vattenbalansen i områden varifrån regnvatten avleds att rubbas. När mindre regnvattnet går ner i marken sänks grundvattennivåerna vilket kan skada vegetation men även ge sättningsskador på byggnader.

Det är positivt om dagvattnet kan bromsas upp och tas om hand inne på den egna tomten, så kallat lokalt omhändertagande. Genom att ta hand om dagvattnet från din egen tomt kan du både göra en insats för miljön, spara de kommunala resurserna och dessutom ha vatten till trädgården under varma somrar.

I denna broschyr har vi samlat en del råd och förslag på hur du ska kunna dra nytta av ditt dagvatten och samtidigt förebygga de problem som ibland uppstår.

Broschyren är till för ägare av såväl småhusfastigheter som stora bostadsrättsföreningar. Känner du till dina rättigheter och skyldigheter när det gäller dagvattenhanteringen? Står du rustad för skyfall och en eventuell översvämning på gatan eller på din egen tomt?

Här har vi samlat en del råd och förslag på hur du ska kunna dra nytta av ditt dagvatten och samtidigt förebygga de problem som ibland uppstår.

Genom att ta hand om dagvattnet på din egen tomt kan du både göra en insats för miljön, minska översvämningsrisken i närområdet och dessutom ha vatten till trädgårdens växter. Lokalt omhändertagande av dagvatten inom egen fastighet, så kallat LOD, kan även ge lägre avgifter för vatten och avlopp.

Oxunda vattensamverkan är ett samarbete mellan Upplands Väsby, Sollentuna, Sigtuna, Vallentuna, Täby och Järfälla kommuner. Oxunda åns avrinningsområde breder ut sig i de sex kommunerna och vattnet rinner slutligen ut i Mälaren.

Oxunda vattensamverkans syfte är att bidra till att Mälarens vatten även i framtiden kan användas som dricksvatten för stora delar av regionen, samt att bevara en mångfald av växt- och djurarter och deras livsmiljöer i sjöarna och vattendragen. Samverkansarbetet ska också leda till ökad tillgänglighet till sjöar och vattendrag för det rörliga friluftslivet.

Information om Oxunda vattensamverkan på deras webbplatslänk till annan webbplats

Länshållningsvatten är vatten som kan uppkomma vid sprängning, borrning, schaktning, upplag av bergmassor och annan verksamhet under byggskeden.

Länshållningsvattnet kan innehålla närings­ämnen och andra ämnen som kan påverka närliggande vatten­drag negativt. För att minska problemen som utsläpp av läns­hållnings­vatten medför ställs krav på rening och andra åtgärder vid större mark­arbeten. Verksamhetsutövaren tar tillsammans med bygg- och miljökontoret fram de riktvärden som ska följas.

Länsvatten kan efter lokal rening och beroende på föroreningsinnehåll antingen:

  • Infiltreras i mark
  • Avledas till en recipient (å eller sjö)
  • Avledas till reningsverk

Nedan kan du läsa Upplands Väsbys riktlinjer för länshållningsvatten som infiltreras i mark eller leds till en recipient. Anmälan görs till bygg- och miljökontoret sex veckor innan verksamhet påbörjas.

Anmälan till bygg- och miljökontoret

För att få tillåtelse att släppa ut länshållningsvatten ska entreprenören/verksamhetsutövaren alltid göra en anmälan till bygg- och miljökontoret.

Ska länshållningsvatten ledas genom kommunens spill- eller dagvattenledningar kommer VA-huvudmannen delta i beslutet. Ska vattnet avledas till reningsverk kommer Käppalaförbundet delta i beslutet.

Följande uppgifter ska verksamhetsutövaren lämna till bygg- och miljökontoret sex veckor innan verksamheten startar.

  • Var byggarbetet ska ske (adress och/eller fastighet)
  • Kontaktperson på företaget
  • Om sprängning är aktuellt och i så fall i vilken omfattning
  • Under vilken tidsperiod som sprängning/borrning/schaktning med mera ska pågå
  • Flödesmängd, både momentant och totalt
  • Beskrivning av reningsanläggningen
  • Förväntade halter i utgående vatten efter rening
  • Eventuella föroreningar i mark eller grundvatten
  • Skicka även analysprotokoll från provtagningar och en beskrivning av var och hur provet/proven tagits.
  • Verksamhetsutövaren ska också avgöra om avledningen till lokal recipient är en vattenverksamhet (11 kap. miljöbalken). I sådana fall är det Länsstyrelsen som ska kontaktas.

Minimikravet för lokal rening är slam- och oljeavskiljning, med en uppehållstid på 24 h.

Riktvärden i utsläppspunkt

Varje verksamhetsutövare har ett ansvar att minimera sin påverkan på miljön. Verksamhetsutövaren tar tillsammans med miljökontoret fram de riktvärden som ska följas. I vissa fall kan det vara lämpligt att verksamhetsutövaren gör en platsspecifik bedömning där man utgår från förväntade föroreningar, mängder och recipientens känslighet.

Mätning i fält/Okulär besiktning

Analys ute i fält ska utföras varannan dag av kontrollansvarig. Med direktvisande fältinstrument ska minst pH, konduktivitet (mS/m) och turbiditet (FTU) kontrolleras.

  • Ändringar i pH kan öka vissa metallers toxicitet, pH på utsläppt länshållningsvatten bör därför vara nära recipientens pH för att undvika störningar.
  • Genom att mäta vattnets konduktivitet erhålls information om vattnets salthalt, hög konduktivitet är en indikator på förhöjda salthalter. För höga salthalter är ett problem då tillförseln kan ge ökad surhet, syrebrist och förhöjda metallhalter.
  • Turbiditet är ett en term som används för att mäta grumlighet i vatten och ger ett mått på mängden partiklar i vattnet. Testet ger en uppfattning om den totala kontaminationen.

Påverkan av olja ska också noteras. Genom att titta och lukta kan sådan identifieras.

Resultaten ska antecknas i en journal och kunna redovisas på begäran.

Övrig provtagning

I vissa fall kan det vara nödvändigt med ytterligare provtagning som analyseras på laboratorium. Sådan provtagning ska normalt göras 1 ggr/vecka som länshållningsvatten uppkommer. Om provtagning visar att gällande riktvärden uppfylls kan bygg- och miljökontoret ta beslut om att analysfrekvensen minskas till 1 ggr/månad eller besluta om undantag från provtagningskravet.

Provtagning och analys ska genomföras av utbildad provtagare och ackrediterat laboratorium. Analyserna ska göras på icke filtrerade prover.

Undanta krav på provtagning

Vid arbeten där länshållningsvatten beräknas uppkomma under mindre än 1 vecka kan bygg- och miljökontoret undanta kravet på provtagning helt, dock inte vid misstanke om förorenad mark eller om sprängning sker. Kravet på anmälan och rening av länshållningsvattnet kvarstår.

Kommunens beslut

Utifrån inkomna uppgifter från verksamhetsutövaren beslutar kommunen:

  • till vilken recipient det renade länshållningsvattnet kan avledas
  • vilket reningsbehov som föreligger
  • Om vattnet kan avledas via VA-huvudmannens ledningsnät
  • om vattnet måste fördröjas
  • hur provtagning ska genomföras.

Om en lämplig recipient inte går att finna rådgör kommunen med Käppalaförbundet om det renade länshållningsvattnet kan avledas till avloppsreningsverket. Om Käppalaförbundet kan ta emot vattnet ska krav enligt Käppalas riktlinjer uppfyllas. Riktlinjer för länshållningsvatten som leds till Käppalas reningsverklänk till annan webbplats

Riktvärdena blir juridiskt bindande för en verksamhet först när miljöförvaltningen fattar beslut om dem i det enskilda fallet. Beslutet innefattar då också hur utsläppskontrollen ska ske.

Om avlednings skall ske via VA-huvudmannens ledningsnät får vattnet inte riskera att skada ledningsnätet, tex genom igensättning. Om kapaciteten i ledningsnätet och/eller pumpstationer är otillräcklig ska länsvattnet kunna magasineras för att sedan avledas när flödet i ledningsnätet är litet. Detta avgörs av kommunen. Leds länshållningsvattnet via VA-huvudmannens ledningsnät utgår en avgift enligt gällande VA-taxa.

Senast uppdaterad: 4 december 2020