Optimus

[Bild 1] Optimus gamla fabrik på Optimusvägen i Upplands Väsby. Här har tillverkats mängder med fotogenkök, blåslampor, stormlyktor och hänglås. Det mesta gick på export och Optimus produkter var kända över hela världen.

Optimus startade 1899 i en verkstad på Kungsholmen i Stockholm. Det gick bra för företaget och snart behövde man större lokaler. I Upplands Väsby fanns billig mark nära järnvägen. Här uppförde man en ny stor fabrik som stod färdig 1908. Fabriken i Upplands Väsby lades ned 1983 när produktionen flyttades till Småland. Företaget finns kvar än idag under namnet Optimus International AB. Nu tillverkar man främst campingkök.

[Bild 2] Reklambild för Optimus fotogenkök
Optimus tillverkade fotogenkök och blåslampor. Fotogenköken var mycket effektiva. Brännaren utvecklade 2000 watt, vilket är mer än den största plattan på en vanlig elspis. En stor del av produktionen gick på export bl a till Indien och Arabländerna. Köken var hopfällbara och kunde därför tas med på resor, vilket uppskattades av beduiner och andra kringvandrande folkgrupper. I Sverige användes fotogenköken för matlagning i hemmen. På sommaren ville man inte alltid elda i vedspisen för att laga mat. Då var det praktiskt att bara tända fotogenköket.

[Bild 3] En man beundrar en stormlykta på en bild i en av Optimus produktkataloger
Omkring 1930 började Optimus även tillverka lås och stormlyktor. Stormlyktorna gav mycket bättre ljus än vanliga äldre fotogenlyktor. En enda stormlykta kunde ge samma ljusstyrka som 300 vanliga fotogenlyktor. Produktionen av lås räddade företaget under andra världskriget. Fotogen ransonerades i Sverige och det blev svårt att sälja till utlandet på grund av kriget. Militären i Sverige behövde dock stora mängder lås. Folk i allmänhet började låsa in sina ägodelar i större utsträckning än förr. Cykelförsäljningen ökade i Sverige, vilket gynnade Optimus som sålde cykellås. Under kriget tillverkade Optimus även en del krigsmateriel.

Campingköken kom att bli en viktig artikel när människor så småningom började få längre semester och kunde ägna sig åt friluftsliv.

Livet i fabriken

[Bild 4] Arbetaren Holger Carlsson vid en maskin som framställer rensnålar till fotogenkök
Fotografiet är troligen taget någon gång på 1930-talet. Då arbetade drygt 300 personer på Optimus. När fabriksvisslan ljöd klockan 6 på morgonen visste man att det snart var dags att gå till fabriken. Arbetarna jobbade mellan 6.30 och 16.00 på vardagar och mellan 6.30 och 12.30 på lördagar. Tjänstemännen hade kortare arbetstid. Lunchrasten var en timma. Många bodde i närheten och gick hem och åt. Man kunde också äta i Optimus matsal kallad "Mojsen". Där åt tjänstemän och arbetare i olika matsalar. I tjänstemännens matsal var det bordsservering och här fanns vita dukar och linneservetter. I arbetarnas matsal var vaxdukar fastspikade på borden och här ställdes karotterna fram så man fick servera sig själv.

[Bild 5] Pressarverkstaden
Här pressas detaljer till bl a fotogenkök och hänglås.
I pressarverkstaden var det smutsigt och bullrigt. Det gällde att hålla undan fingrarna. Många allvarliga olyckor hände där arbetarna fick ett eller flera fingrar avklippta av de tunga pressarna. På bilden ser vi "Pressar-Olle" (Rickard Olsson-Kock) vid sin automatpress kallad "Flädermasen". Fotografiet är troligen taget någon gång på 1930-talet. Det var vanligt med smeknamn eller öknamn på folk. På Optimus jobbade bl a "Knatten, Skeppar-Lasse, Skakis, Vackra Anna och Bagar-Gustav.

[Bild 6] Pressarverkstaden
"Gubben Lindby" pressar stommar till fotogenkök  
Axel Lindby hade jobbat mycket länge vid samma maskin. Nästan automatiskt gjorde han de olika arbetsmomenten. Han böjde sig över maskinen och smorde plåten. När pressen långsamt kom ned flyttade han undan huvudet och undvek med några millimeter att få huvudet avklippt. Ofta stod det åskådare och tittade på gubben medan de köade till toaletterna som låg alldeles intill.

Axel Lindby jobbade på Optimus redan på den tiden när företaget fanns på Kungsholmen i Stockholm (före 1908). Han följde med till Väsby och bosatte sig i ett hus på Backgränd. Fotografet är antagligen från slutet av 1930-talet.

[Bild 7] Automatavdelningen
Vid automatsvarven tillverkades skruvar och olika runda detaljer bl a rör till brännare. Vid Optimus fanns ett tiotal sådana svarvautomater
Ljudet från maskinerna var öronbedövande och det var omöjligt att prata med varandra utan att skrika i örat på den andre. Svarvarna blev nedstänkta av olja från maskinerna. Lönerna var ganska höga i förhållande till de andra avdelningarna på företaget.

Bilden är troligen tagen någon gång vid mitten av 1930-talet. Mannen längst till vänster, med vit krage, är förmannen Albin Ljung. Bredvid honom står Gunnar Lindkvist (sedermera ordförande i bl a kommunalnämnden). Mannen med mössa heter Filip Jakobsson. Till höger om honom står Olle Hansen (bibliotekarie på kommunens och ABF:s bibliotek).

[Bild 8] Verktygsavdelningen
Här tillverkades verktyg som behövdes till maskinerna på de olika avdelningarna. Man lagade också maskiner och konstruerade nya maskiner
Arbetet krävde stor yrkesskicklighet och verktygsmakarna stod högst i rang av arbetarna på fabriken. 1938 startade Optimus en lärlingsutbildning tillsammans med Metallverken. Efter en 4-årig lärlingsutbildning krävdes 3 års praktik innan man ansågs kunna jobbet ordentligt.

På bilden syns (från vänster till höger) en pelarborrmaskin, en svarv och en fräsmaskin. Namnen på arbetarna är okända.

[Bild 9] Förnicklingsavdelningen
Här förnicklades bl a behållare till fotogenkök
Personerna på bilden är Georg Ålberg, Göta Zander samt en okänd arbetare. På Optimus arbetade många kvinnor. Det förekom att kvinnorna arbetade sida vid sida med männen ute i produktionen. De flesta kvinnor sysslade dock med avsyning, putsning och paketering.

[Bild 10] Lumpslipen
Med hjälp av putsmedel och snabbt roterande tygskivor poleras fotogenköken tills de blir spegelblanka
Här, liksom på de flesta avdelningar, jobbade man på ackord. Den som arbetade snabbast tjänade mest.
Observera att maskinerna drevs med remmar, s k remdrift. En stor motor gjorde att en lång axel roterade. Axelledningen var placerad i taket. Från drivaxeln gick en rem ned till varje maskin. Olycksrisken var stor. Det var lätt att fastna i remmarna som hela tiden roterade. Drivremmar fanns på alla avdelningar på Optimus fram till 1930- eller 1940-talet. Då började remdriften succesivt att ersättas med direktdrift. Då fick varje maskin en egen motor.

[Bild 11] Varorna måste paketeras ordentligt eftersom de skulle skickas långt bort
En bild från packningsavdelningen 1929
Cirka 85% av Optimus produkter gick på export. Det var främst fotogenkök och stormlyktor som var efterfrågade utomlands. Man sålde mycket till Indien, Australien, Sydamerika och Arabländerna. Eftersom varorna skulle skickas så långt var det viktigt att de paketerades ordentligt. Först förpackades varorna i mindre kartonger, ofta av kvinnliga anställda. Sedan placerades kartongerna i stora trälådor som spikades igen. Detta kan man se på bilden. Förmannen Nils Ahl sitter vid skrivbordet. Arbetarna heter Oskar Matsson, Arthur Alfredsson och den tredje är okänd.

[Bild 12] Lådor med optimusprodukter vinschas ned från packningsavdelningen och lastas på en bil för vidare transport
Lådorna innehåller produkter som skall exporteras till Madras i Indien och till Kairo i Egypten. Varorna skickades med järnväg från ett stickspår vid stationen eller kördes med lastbil till Frihamnen i Stockholm. Bilden är tagen någon gång i slutet av 1940-talet. Innan Optimus skaffade en lastbil körde man med häst. Optimus hade en egen häst och kusk.

Bostäder

[Bild 13] Typiska arbetarbostäder vid Sotgränd. Husen låg ungefär där Mälarvägen går idag
När Optimus flyttade ut till Väsby 1908 var det brist på bostäder. Optimus lät uppföra många arbetarbostäder åt sina anställda. Husen som man ser längst fram på fotografiet innehöll 2 lägenheter. Det var ganska vanligt att två familjer delade på ett hus. Det fanns också större hus med flera lägenheter. Ensamstående arbetare och arbeterskor kunde bo i någon av företagets arbetarkaserner, som innehöll enkelrum.

Hyran drogs direkt på lönen. Slutade man på Optimus blev man också av med bostaden. Som Optimusanställd kunde man också köpa sin bostad, men det var inte många som hade råd med det.

[Bild 14] Lennart Hedlund på en lånad motorcykel på gården till arbetarbostaden 23:an Nyhem
Familjen som bestod av sex personer hyrde 1 rum och kök i huset
Det flesta arbetarfamiljer bodde i 1 rum och kök. Familjerna var större än idag och 4 barn var inte ovanligt. Man bodde trångt. Ofta fick några familjemedlemmar sova i köket. Vatten hämtade man vid en pump i området. Torrdass fanns på gården och tvätta sig fick man göra i en bunke i köket. Lägenheterna värmdes med kakelugn i rummet och vedspis i köket. Man hade det inte så varmt inomhus på vintern som vi har idag.

Maten lagades på vedspisen eller på ett Optimuskök. Man åt "husmanskost". Det kunde vara t.ex. bruna bönor och salt fläsk, ärtsoppa och pannkakor eller sill och potatis. Mjölk hämtade man varje dag vid gården Lilla Vilunda. (Den ägdes av Optimus och låg där Stallgatan finns idag). Man odlade potatis och grönsaker i trädgårdarna. Många hade egna höns. Vid Optimusvägen fanns en liten konsumbutik där man kunde handla mat.

[Bild 15] Mannen i mitten på bilden är Gilbert Otterström, som var direktör för Optimus från 1909 till 1933
Direktör Otterström bodde med sin familj i en stor villa med 7 rum och kök. Till hjälp i hushållet hade familjen bl a en kokerska och en husa. Villan, kallad Susebo, finns kvar och inrymmer idag ABF:s expedition. Gilbert Otterström var en mäktig man. Hans företag ägde en stor del av marken i samhället. Han var också ordförande i kommunalnämnden från 1915 till 1933.

[Bild 16] Bilden visar syskonen Hedlund framför arbetarbostaden "23:an" Nyhem.
Lennart, som står till höger minns följande episod från början av 1930-talet.

"Direktör Otterström brukade alltid äta nere på matserveringen "Mojsen" på söndagarna med sin son Styrbjörn, kallad Nalle. När han gick hem med Nalle passerade han biografen vid Folkets hus. Utanför biografen stod ofta några arbetarungar och hängde. Otterström, som kände varenda unge kunde då säga: - Nå Hedlund vad gör ni idag ? -Jag vet inte, sa man då. -Vi har ju inga pengar.
- Jaha, sa han då och så räkna han hur många ungar vi var (det kostade 35 öre att gå på matinén.) Var det nu 10 ungar kunde han ta upp en femma och så sa han: - Jamen ta Nalle med er och gå på bio då och det som blir över det kan ni köpa godis för. Så titta han på mig och sa : - Du Hedlund, du blir en bra jobbare på min fabrik. Och så kunde han säga till alla ungar."

[Bild 17] Nästan alla Optimus arbetarbostäder är rivna idag
Endast några få finns kvar bl a "Lagerlunda på Optimusvägen 27 (Backgränd 2).