Växthandbok

Grönstrukturen i Upplands Väsby består av befintlig naturmark, anlagda parker, gatuträd och planteringsytor av olika slag. En del av grönstrukturen utgörs också av de gröna till synes oplanerade mellanrummen eller de överblivna, igenvuxna och ofta lite rufsiga ytor som inte sköts om så frekvent. Alla olika typer av grönytor är viktiga på olika sätt, såväl ekologiskt som socialt.

En grönyta som ser oplanerad ut och ibland liknar natur, kan vara väldigt viktig som spridningsväg för djur. Den kan ha sparats eller anlagts just av den anledningen när man t ex byggde en ny väg eller ett helt bostadsområde. Att återskapa natur på en plats är väldigt svårt och tar lång tid. Ytor med naturlika planteringar av buskar och träd i kombination med långt gräs är en bra kompromiss som ger djur möjligheter att röra sig, hitta mat och kanske en hel livsmiljö. Att skydda och spara naturmark och befintliga träd är därför viktigt, liksom att sköta om dem på bästa möjliga sätt.

Goda exempel från kommunen

Parkstråk och anlagda parker på kommunal mark finns främst i kommunens centrala delar men även i de yttre delarna som t ex Edsparken där en dagvattenpark anlagts i samband med att det nya bostadsområdet vuxit fram. Små torg med planteringar som t ex Runby torg finns på flera platser i kommunen.

Gröna stråk längs gång- och cykelvägar finns över hela kommunen sedan lång tid tillbaka, ofta med gräs- och buskplanteringar i dalstråk i anslutning till naturmark. Naturmark av olika slag är det gott om, som kan utgöras av skog eller skogsdungar och kulturmark som brukas i form av ängar och åkrar.

För att skapa blomsterprakt under sommar-halvåret finns det även säsongsplanteringar av växter i urnor samt lökplanteringar i gräsytor på ett antal platser. Förutom urnor finns mindre varianter där sommarblommor planteras, bland annat båtar, bollar, torn och hängande korgar.

Inventerade grönytor

Växtmaterialet i kommunen är i dagsläget endast delvis inventerat på artnivå. Vad gäller perenner är det i kommunens centrala delar det finns mest kunskap om, främst i Järnvägsparken och Blå parken samt längs med Dragonvägen, Centralvägen och Arkadstråket. Växtmaterialet i övriga äldre delar har inte kartlagts systematiskt men informationen finns ofta att finna på ritningar och växtlistor.

Växtmaterialet är varierande i planteringsytorna och många av de arter som ofta används och har fungerat i många år finns med i en växtlista. Den har tagits fram för att ge exempel på bra och hållbara artval inför framtiden. Se växtlista på hållbara artval. xlsx, 22 kB. (xlsx, 22 kB)

Allt det gröna i kommunen – oavsett om du kallar det växtmaterial eller vegetation – är det som skapar grönstrukturen i kommunen. Den är värdefull och viktig på många olika sätt t ex för rekreation, naturupplevelser, biologisk mångfald och olika arters överlevnad. Det är kommunens utgångspunkt i allt arbete med utveckling och skötsel av den gemensamma marken.

Målen är satta för att skapa en tydlig målbild för arbetet med utveckling, drift och skötsel av alla kommunala grönytor som pågår varje dag, året runt. Målen på kort sikt avser de närmaste 3-5 åren och målen på lång sikt de kommande 6-10 åren.

Indelningen av kommunens grönytor i olika typområden syftar till att underlätta vid val av växtmaterial och planering av grönytor på offentliga platser. Den allmänna platsmarken är därför indelad i sex olika karaktärsområden som presenteras nedan. Stadsträdgårdsmästaren och stadsarkitekten har huvudansvar för kategoriseringen av de offentliga rummen.

Denna kategorisering kan även användas för planeringen av driften av planteringar och parkmiljöer i kommunen, och för budgetarbetet. Kategorierna ska presenteras på en karta så snart arbetet med indelningen i typområden är färdigt. Arbetet med detta sker parallellt med att en parkdatabas tas fram i GIS-miljö.

Stadsmiljö

I stadsmiljöer ingår platser som t ex centrala gång- och cykelstråk, centrala gaturum, torg och platsbildningar. Här finns många av kommunens parktorg, gatuplanteringar och blomsterurnor, men även extensiva grönytor, så kallade gröna mellanrum, med höga ekologiska värden.

• Blomsterurnor
• Plats och torg
• Gaturum med planteringsyta
• Rain garden
• Mindre grönt mellanrum

Bostadsmiljö

I bostadsmiljöer varierar vegetationen ofta med områdets ålder. Här finns en glesare och lägre bebyggelse med närhet till natur, mindre platsbildningar och mindre lekplatser. Här finns även större sammanhängande extensiva grön-ytor med höga ekologiska värden, mellan olika bostadsområden.

• Bostadsnära natur
• Mindre skogsdunge
• Naturlika planteringar
• Mindre Lekplats
• Kvarterspark med idrotts- och grönyta

Vägmiljö

I en vägmiljö är växtmaterialet anpassat efter biltrafik och ska främst vara naturlikt och lättskött med robusta växter, eftersom människor oftast bara passerar dessa miljöer och inte vistas där. Grönytorna är extensiva och kan fungera som spridningskorridorer för värdefulla arter trots att det är i vägmiljö. Ett undantag är rondellerna med en parklik växtgestaltning som kräver mer skötsel.

• Grönstråk längs med vägren
• Extensiv grönyta
• Större grönt mellanrum
• Dagvattendamm intill väg
• Rondell /Refug

Parkmiljö

I parkmiljöer kan växtmaterialet variera mycket beroende på parkens karaktär och storlek. I en stadspark kan dess olika delar ha olika ambitionsnivå, från paradrabatter till klippt gräs-matta och mer skogslika ytor. I denna typmiljö ingår även parkstråk och idrottsplatser samt större lekplatser.

• Parkstråk, ibland längs vatten/kaj
• Stadspark
• Stadsdelspark
• Kulturpark
• Pedagogisk park
• Temalekpark
• Idrottspark
• Upplevelsestråk

Kulturhistorisk miljö

I kulturhistoriska miljöer är det viktigt att vegetationen stämmer överens med platsens historiska karaktär. Växtmaterialet ska väljas i samklang med eventuella byggnader men vara naturlikt om det passar, t ex vid en fornlämning.

• Äldre stadsmiljö/gårdsbebyggelse - Hembygdsmiljö
• Museipark/Fornpark
• Fornlämningsområde

Naturmiljö

I naturmiljö ska växterna vara inhemska och anpassade till karaktären genom att vara planteras tätt eller i en vegetationsmatta för att inte lämna stora ytor bar jord som kan vara grogrund för ogräs och invasiva arter. Här ingår friluftsområden och elljusspår men även bad-platser och utegym om de har ett naturnära läge. Även skog, urskog och naturområden ingår.

• Skog
• Naturområde
• Naturreservat
• Friluftsområde / strand / klippbad
• Urskog
• Ängsmark

Biodiversitet eller biologisk mångfald är båda samlingsbegrepp som omfattar den variation som finns mellan olika arter, inom samma art och mellan livsmiljöer.

Biofili kallas det naturpedagogiska värdet ihop med den personliga anknytningen till de lokala natursystemen. Det beskrivs också som människans kärlek till livet som finns i naturen och de tjänster och det värde som naturen ger till sin omgivning.

Biokol skapar en bättre växtmiljö. Ekologiskt framställd träkol är väldigt poröst och har stor förmåga att ta till sig både näring och vatten. På så vis kan man med hjälp av biokol skapa en depå som ökar jordens bördighet. Biokol hindrar urlakning av mineraler och bidrar till att skapa näringsrika jordar med hög grad av biologisk aktivitet. Biokol kan också laddas med kompost eller näring från annan näringsrik källa. Metoden att använda kol för att förbättra jordens bördighet har sitt ursprung i Amazonas. Det var Sydamerikas ursprungsfolk som för flera tusen år sedan upptäckte fördelarna med biokol. Biokol används med fördel i skelettjordar eller tillsammans med makadam. Se även begreppet kolinlagring.

Dagvatten är det regn- och smältvatten som inte kan infiltreras i marken utan landar och rinner eller stannar kvar på hårdgjorda ytor som vägar, tak, parkeringsplatser och bostadsgårdar.

Ekosystemtjänster är ett samlingsbegrepp för ekosystemets funktioner som gynnar människan. Det kan bland annat handla om pollinering, temperaturreglering eller naturupplevelser.

Frökälla innebär att frön från ett specifikt område har används vilket resulterar i ett arttypiskt utseende.

Funghi-Bacteria-metoden används i några av kommunens planteringsytor sedan några år tillbaka för att ge växterna goda förutsättningar att etablera sig på en ny plats. Grunden i väl fungerande ekosystem är mikrobiell komplexitet i marken, där för växterna goda svampar och bakterier trivs och därmed kan konkurrera ut eller kontrollera ”de dåliga”. Samtidigt kan ekosystemtjänster då uppnås genom att en jordmån med god struktur bildas. Med denna strategi tillsätts redan vid planteringstillfället svamphyfer och rhitzosfär-bakterier, dvs bakterier som samverkar med växtrötter, varpå dessa får samverka på ett naturligt sätt med växten och skydda den mot patogena, sjukdomsalstrande, arter. När en bra mikrobiell miljö finns i jorden blir växtens försvar starkare eftersom den då får tillgång till både antibiotika och glomalin, fler enzymer och spårämnen, vitaminer och antioxidanter samt andra näringsämnen som krävs för ett fullgott skydd.

Kapillärkraft beskriver markens förmåga att suga upp vatten från lågt stående grundvatten till exempel. I marken är det den kapillära kraften som möjliggör för växter att med sina rötter komma åt att suga upp vatten. Kapillärkraften varierar beroende på vilken jordtyp man har och jordens porstorlek.

Kolinlagring i mark har flera positiva bieffekter och är ett relativt billigt sätt att åstadkomma negativa utsläpp. Både växter, svampar (via växterna) och fotosyntesbakterier i jorden hämtar kol ur luftens koldioxid och lagrar den i marken i form av så kallade humusämnen. Att lagra in kol i mark är ett smart sätt att ta upp koldioxid från atmosfären och på så sätt åstadkomma så kallade negativa utsläpp, vilket är viktigt för att nå klimatmålen. Genom att aktivt planera med denna naturliga resurs, kan vi på ett effektivt sätt inte bara förbättra våra jordar utan också minska behovet av tillsatt näring och vatten, samtidigt som vi sänker luftens halt av koldioxid.

Makadam är krossad sten eller bergkross som finns i en mängd olika storlekar/fraktioner. Det innehåller inte någon nollfraktion, dvs inte några riktigt små korn, utan är en blandning av stenar mellan t ex 8 - 16 mm. Makadam används till exempel som ytlager till trädgårdsgångar, gårdsplaner och i rabatter men även som dräneringsmaterial kring husgrunder. Storleken på stenen mäts på den smalaste biten på stenen, och det kan därför förekomma större fraktioner.

Mycel är den vegetativa delen hos svampar, bestående av ett månggrenat nätverk av trådlika svamphyfer som växer under jorden eller inom ett annat substrat, till exempel ruttnande eller levande träd. Svamphyferna kan växa till långa trådar, sk mycel. Det är den ”underjordiska” delen av svampen och kan bli flera hundra år gammalt.

Mykorrhiza är ett mycel som växer ihop med växternas rötter bildar en förlängning av roten. Denna sammanväxt kallas för mykorrhiza, eller svamprot. Med mykorrhiza avser man främst symbiosen, den ömsesidiga hjälpen mellan växt och svamp, där svampen förser växten med näringsämnen och mer vatten än vad växten annars skulle hitta medan växten i gengäld levererar energi och kol, viktiga byggstenar, till svampen.

Vilka svamparter som används till respektive trädart beror på trädets ursprung och behov. Vanligen används två stammar av mycel, endomykorrhiza och ectomykorrhiza, som täcker in praktiskt taget alla träd, buskar och vilda svenska örter och gräs. Arterna är generalister, och alltså inte knutna till någon specifik växtart.

Skelettjord är en teknik som används för att skapa goda förutsättningar för träd i urban miljö. Skelettjord är en typ av växtbädd som bygger på att skapa tillräckligt med porvolym för trädets rötter för att kunna etableras utan att växtbädden kompakteras.

Rain garden eller regnbädd är en planteringsyta och växtbädd som är konstruerad för att ta emot och hantera regnvatten från hårdgjorda ytor runtomkring. Skalan på dessa växtbäddar kan variera från storskaliga diken till mindre planteringar. Tanken är att regvattnet, eller dagvattnet, dagvattnet ska fördröjas, infiltreras och renas från partiklar i växtbädden samtidigt som bevattning av växterna sker automatiskt. Mellan regnen kan det dock bli väldigt torrt i planteringarna, om man inte har konstbevattning, så växterna måste tåla och tycka om att både få mycket vatten vid vissa tillfällen och däremellan ha det torrt.

Rothals är det område mellan stam och rötter på en växt som är lite uppsvälld. Vid plantering är det av stor vikt att rothalsens placering är på samma nivå som i den kruka de levererades i från plantskolan.

Rotzon är området i marken där växtens rötter förväntas eller väljer att växa, eller redan finns för ett befintligt träd.

Trädgrop är ett begrepp som används för att beskriva och synliggöra att ett träd behöver planteras i en grop som skiljer sig från planterings-ytor för buskar och perenner, eftersom trädet kräver en större yta och ett större djup för sina rötter.

Växtbädd är ett begrepp som innebär den anlagda konstruktionen som växter planteras i. Det finns flera typer av växtbäddar, bland annat skelettjord som lämpar sig till träd i hårdgjord miljö.

Allt praktiskt, operativt arbete med växtmaterial i kommunens grönytor utgår från den budget och de verksamhetsmål som finns formulerade under pågående år. De grundar sig dels på kommunens övergripande strategi för grönstrukturutveckling och en långsiktigt hållbar parkutveckling, dels på en bedömning av de behov som finns för att sköta befintliga grönytor, året runt.

Budget för drift och investeringar

Kommunen skiljer på drift och investeringar när budgeten görs varje höst. Större investeringar sker till största del i samband med stadsutvecklingsprojekt eller gatu-ombyggnationer, då även parkytor och planteringar på kommunal mark ingår.

Varje nyanlagd grönyta i kommunen måste skötas och läggas in i driftbudgeten. Tidsåtgång och kostnad för att sköta om olika typer av ytor och platser beror på vilken ambitionsnivå man väljer vid utformning, material- och växtval. Olika typer av ytor kostar olika mycket per kvadratmeter att sköta. Här är det kommunen själva som är kravställare för de ytor som antingen är kommunala eller kommer bli kommunala efter ett övertagande efter genomfört byggprojekt.

För att underlätta beslut om ambitionsnivå och skötselnivå för nya grönytor i kommunen finns olika typer av grönytor indelade i olika kategorier och växttyper. Dessa kategorier beskrivs under rubriken klassificering av växter.

Produktionsprocessen i projekt

Under den årliga verksamhetsplaneringen listas de åtgärder som behöver göras kommande år, för att uppsatta mål ska uppnås. Det är åtgärder antingen i form av renovering, ombyggnad eller nyanläggning. De prissätts och därefter görs en prioritering av dem för att se vad som ryms inom budgeten. Utifrån detta fattas beslut om åtgärden om genomförande (1). För varje åtgärd finns även en kortfattad idé eller vision formulerad, som en hjälp för kommande skissarbete.

Utifrån en beslutad budget och tidplan kan ett projekt starta med planering (2) och formulering av de principer för utformningen som kommunen har på den aktuella platsen. De funktionskrav och brukarbehov som utformningen av en plats ska uppfylla, bör i ett tidigt skede vara fastställda av kommunen om marken är kommunalt ägd.

Detta formuleras av kommunen t ex i ett kvalitetsprogram (3) eller som programkrav med en disposition av markytan, innan en eventuell konsult upphandlas för projekteringen. Efter detta kan en gestaltning påbörjas som inleder projekteringen till systemhandling.

Projekteringen av t ex en ny lekplats eller en ny planteringsyta till systemhandling (4) alternativt direkt till bygghandling (5) i mindre projekt, följs av ett genomförande (6) som är själva byggfasen i anläggninsskedet.

Därefter sker besiktning och överlämnande (7) av den nybyggda anläggningen, från markentreprenören som anlagt platsen till kommunen som ska ta hand om den.

När anläggningen kan börja användas sker en öppning eller invigning (8) av platsen, med vissa ytor inhägnade för att de inte ska beträdas under den första delen av etableringsfasen, t ex en frösådd ängsyta. Under den första tiden kan garantiskötseln ske av markentreprenören, om det är avtalat.

Slutligen sker en löpande skötsel (8) av platsen eller grönytan genom kommunens driftpersonal eller en extern, upphandlad entreprenör. Nu kan också en uppföljning göras för att utvärdera vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra på platsen och ev. måste byggas om eller bytas ut i form av växtmaterial som inte trivs eller fungerar dåligt på platsen. Under uppföljningen är en dialog med brukarna bra att ha som beslutsunderlag.

Grönstrukturen i kommunen är uppbyggd av växtmaterial på olika kommunägda områden, platser och stråk. Växtmaterialet är indelat efter växtmaterial, växtplats och skötselnivå i olika grupper. Dessa olika typer av växtmaterial är desamma som används i kommunens parkdatabas för att klassificera kommunens alla grönytor.

Sexton typer av växtmaterial

De sexton olika växtgrupperna är indelade enligt nedan, namngivna från från A till P:

Alla parker och grönområden på kommunal mark som ligger inom detaljplanelagda områden sköts enligt kommunens skötselbeskrivning.

Den gäller även för samtliga områden med särskilda bestämmelser som alla har olika tillägg från grundnivån. Detta gäller för dessa platser:

• Väsby Botaniska trädpark
• Barockparken
• Lindhemsparken
• Fornparkerna
• Bollstanäs strand
• Järnvägsparken
• Suseboparken
• Blå parken
• Eds allé
• Poolcirkeln
• Elis park

För skötseln av grönytor på kommunal mark, men som ej ligger inom detaljplanelagda områden, som till exempel naturmark, skog och naturreservat, ansvarar kommunens Naturenhet. Det gäller för områden som till exempel Norra Törnskogens naturreservat, Eggeby fornpark och Sydvästra Fysingen.

Stadsträdgårdsmästaren ansvarar för innehållet i skötselbeskrivningen och driftchefen ansvarar för att dess innehåll följs och förmedlar den kunskap och de erfarenheter som behövs för att regelbundet uppdatera skötselbeskrivningen.

Flera olika dokument är styrande för innehållet i skötselbeskrivningen. De är t ex kommunens miljöpolicy, översiktsplanen, utvecklingsplan för ekosystemtjänster, strategier för ekosystemtjänster, aktuella och relevanta detaljplaner samt olika kartunderlag.

En del av kommunens parkskötsel sker med egen parkpersonal och en del sker med hjälp av anlitade företag som har ett avtal med kommunen. Ett sådant avtal med en entreprenör handlas upp enligt lagen om offentlig upphandling och sker i konkurrens. Det ska borga för kontinuitet och god kvalitet av utbildad personal till rätt pris.

Bevattning är en viktig skötselåtgärd, särskilt under en planteringsytas etableringsfas. Klimat-förändringen medför mer extrema väder och längre perioder av torka under sommarhalvåret. Det innebär stora problem för planteringsytor med krav på bevattning om de saknar bevattningsanläggning.

Kommunen har sällan möjlighet att manuellt åka omkring och vattna grönytor och vid vattenbrist blir det ännu svårare.

Nyplanterade eller flyttade träd kräver extra mycket vatten men då finns det praktiska vattensäckar som fylls på och sedan sakta släpper ut vatten till trädets rotklump.

Växtvalet är därför extra viktigt, så att merparten av kommunens grönytor kan klara sig helt utan bevattning.

Rådgör med kommunens parkenhet för frågor om bevattning av planteringsytor.

Skötseln av en nyanlagd park eller planteringsyta kan bli väldigt kostsam om den planeras på fel sätt. Det är av yttersta vikt att skötsel och drift alltid finns med som viktiga aspekter då t ex konsulter anlitas för att ta fram en planteringsplan eller rita en helt ny park. Man kan inte räkna med att de vet vad som är kostnadsdrivande på lång sikt för att en park ska kunna hållas grönskande, ren och användbar.

En god dialog med kommunens driftansvarig krävs för att en anläggning ska bli långsiktigt hållbar även ur ett driftekonomiskt perspektiv.

I planskedet är det av stor vikt att tidigt planera för de gröna värderna. I ett framtida gaturum är det avgörande att man planerat och lämnat utrymme i marken för att ge rätt förutsättningar för växtligheten. Grönska kräver utrymme vilket ofta blir problemet när inte denna aspekt behandlats tidigt i processen.

Grönytefaktor, GYF

GYF är en förkortning på grönytefaktor är ett planeringsverktyg inom stadsplanering. Genom verktyget beräknas mängden grönska med hänsyn till fastighetens- och bebyggelsens storlek. GYF syftar till att skapa goda livsmiljöer för människor, djur och växter på kvartersmark vilket i sin tur ger kvaliteter till staden i stort.

Genom ett poängsystem där olika val ger olika mycket poäng skapas en GYF-faktor som kan ge en bild av grönstrukturen. Genom grönytefaktorn kan kommuner ställa ett minimikrav på en faktor som ska uppnås inom fastigheten. Många kommuner i Sverige använder sig av GYF och många har tagit fram en egen modell som är utformad efter deras behov.

Här finns det stora möjligheter att påverka planeringen så att misstag kan undvikas. Konkreta mål, en bra strategi och tydliga direktiv för växtligheten underlättar för samtliga vid projektering och så småningom även vid skötseln.

Placering

Buskar får inte placeras så att de i fullvuxet tillstånd ligger an mot fasad eller hänger över gångvägar eller trappor. Om de placeras framför fönster får de inte bli högre än till nederkant fönsterliv.

Val av art och placering av buskar görs med hänsyn till trygghet och behov av överblickbarhet.

Vid in- och utfart samt korsning ska lågväxande buskar användas. Sikttriangeln ska tillgodoses vilken varierar beroende på typ av in-/utfart samt korsning. Inom den får föremål eller vegetation ej överstiga 80 cm.

Vid placering av träd eller större buskar ovan VA-ledningar i mark ska ett avstånd på 3 meter från vegetationens centrum till ledningen vara fritt för att underlätta vid reparation av ledningarna. Vid avsteg ska en diskussion tas med kommunen gällande skyddsåtgärder för att undvika rotinträngning.

Fruktträd placeras med fördel tillsammans med buskar som undervegetation då det minimerar behovet av uppstädning av fallfrukt. Varken bärande träd eller buskar bör placeras i hårdgjorda ytor.

Kvalitet och storlek

För kvaliteten och storlek på växtmaterial gäller följande:

• Buskar bör vara av kvalitet buske och containerodlade om minst 3,5 liter, med höjden 50-70 cm
• Solitärbuskar bör minst vara av kvalitet 150-200 cm.
• Stambuskträd bör minst vara av kvalitet med topphöjd 2000-2500 cm.

Den maximala tilåtna höjden på buskar och häckar intill en vägkorsning.

Härdighet och ståndort

Växtmaterialet ska vara härdigt för växtplatsen och dessutom uppfylla svensk författarsamling ”Förordning om plantskoleväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet”, SFS 1977:945 med aktuella tillägg.

Generellt gäller att växtvalet ska vara härdigt i den rådande växtzonen, dvs klimatzon 3.

Vid val av växtsort bör alltid E-kvalitet förespråkas.

Växtbäddar

I hårdgjorda ytor ska skelettjord användas. I samtliga växtbäddar ska svampmycel tillsättas. Samråd kring detta ska dock alltid ske med stadsträdgårdsmästaren.

Estetiska aspekter

Växtmaterialet bör på något sätt avspegla årstiderna för att skapa variation under året.

Det kan handla om att vegetationen har en blomning, tidig knoppbildning, fruktsättning, fröställningar, vintergrönska och höstfärger. Att ha växternas succession i åtanke under gestaltningen är av stor vikt för att skapa en hållbar hållbar plantering.

Ekologiska aspekter

Växtmaterialet bör väljas med de ekologiska aspekterna i åtanke. Det kan handla om att plantera träd och buskar som blommar för pollinerare, som ger bär till fåglar eller att förstärka ekologiska spridningsvägar genom att plantera fler av en viss art som finns runt platsen.

Utveckling över tid

Succession är ett viktigt perspektiv när man arbetar med levande material. För att tydligt förstå hur växtligheten är tänkt att bli som fullvuxen ritas alltid trädets krona som fullvuxet vid projektering.

Geotekniska och hydrologiska förhållanden

Vid plantering är det av stor vikt att ha kunskap om de geotekniska förhållandena som råder på platsen. Generellt sett är det alltid bra att göra en jordanalys genom ett jordprov för att få information om jordprofilen. Det är också viktigt att veta på vilket djup grundvattnet ligger för att kunna förstå hur växtplatsen kommer att fungera. Alla växtplatser har i grunden olika förutsättningar och lämpar sig till olika växtmaterial.

Genom tydliga riktlinjer under anläggningsskedet kan många potentiella misstag undvikas genom att ha rutiner på hur växtmaterialet ska kontrolleras, skyddas och skötas.

Leveranskontroll

Vid en seriös leveranskontroll av växter bör:

1. Två personer med god kännedom om växtmaterial tar emot växtmaterialet.
2. En person kliver upp på flaket och fotar, innan lossningen påbörjas, hur växtmaterialet är lastat. Stickprov gällande lastningen av växterna görs och fotograferas.
3. I samband med att växtmaterialet lossas, fotas varje enskild växt. Växter som omedelbart visar på för låg kvalitet mottas ej. Det kan t ex vara träd med stamskador i form av frilagt floem, brutna grenar, avsaknad av toppskott, utstickande rötter ur emballaget.
4. Växterna räknas och stäms av mot leveranssedeln. Först när alla är räknade och avstämda mot leveranssedeln, skrivs denna på.
5. Senare, i samband med uppställning på lagringsplats och uppskärning av kronorna på träden, skall en noggrannare besiktning göras: Är trädkronorna symmetriska runt om, ser alla delar av trädet fullt friskt ut, stämmer höjdmåttet och stamomfånget? I samband med krukodlat: förekommer rot-snurr, eller saknas rötter ända ut till krukan?
   Observera att denna grundliga besiktning skall vara genomförd senast två veckor efter leverans, för att en eventuell reklamation av växtmaterialet ska vara möjlig.

Besiktning

När en planteringsyta är anlagd och färdig att börja användas, ska en besiktning ske av en certifierad besiktningsperson. Då kontrolleras att alla växter lever, är av rätt art och har rätt storlek samt växtbäddens uppbyggnad. Kontroll sker även att grönytan är anlagd enligt ritning. En god idé är att projektör, markentreprenör och parkansvarig alla är med vid besiktningen.

Garantiskötsel

För att säkerställa bevattning och ett välvårdat utseende på växtligheten under samtliga faser under garantiskötseltiden, behövs ett välordnat system med dokumentation. Denna bör gås igenom noga innan garantiskötseln startar så att kommunens parkpersonal har detaljerad information om hur en grönyta har skötts om.

Grantiskötselperioden är ofta två år lång och är den avtalsperiod då markentreprenören tar hand om all drift och skötsel av en nyanlagd grönyta.

Genom att skapa en samlad artlista med växt-material som finns i kommunen och har visat sig fungera bra ur flera perspektiv, underlättas arbetet på många sätt i både planeringsskedet och vid skötseln. Dokumentet uppdateras löpande av kommunens parkpersonal och finns därför som en bilaga till växthandboken. Arterna som finns med i växtlistan ska betraktas som en bra bas att utgå ifrån, då man vill ha ett lättskött växtmaterial, och ett diskussionsunderlag vid planeringen av nya planteringsytor eller renovering av befintliga.

Invasiva främmande arter är ett stort problem som påverkar den biologiska mångfalden och hälsan. De orsakar dessutom kostnader för både enskilda personer och kommunen. Därför är det viktigt att alla hjälper till med att inte sprida invasiva främmande arter.

Länsstyrelsen som myndighet ansvarar för att bekämpa invasiva främmande arter och som svarar för tillsyn så att reglerna efterföljs inom sitt län. Länsstyrelsen kan delegera detta ansvar till en kommun. Ansvariga myndigheter på nationell nivå för invasiva växter är Naturvårdsverket. De har tagit fram en förteckning över invasiva främmande växter som utgör särskilt stor risk för biologisk mångfald i Sverige.

På kommunens hemsida finns aktuell information om de växter arter man vill varna för och råd om hur de ska bekämpas.

Kommunen bekämpar invasiva växter på kommunägda ytor, främst genom rensning och bortgrävning och endast i undantagsfall bekämpning med gift. En av de svåraste och viktigaste växterna att bekämpa är parkslide.

Information om invasiva arter finns här på Naturvårdsverkets hemsida. Länk till annan webbplats.

Råd om hur man som privatperson hindrar spridning av invasiva främmande arter i och från sin trädgård finns på Naturvårdsverket. Länk till annan webbplats.